Då har det hänt igen, det jag har väntat på och fasat, nämligen att slå knät ur led igen efter första olyckan sommaren 2002. Det hände I Söndags kväll vid 21:00 tiden då jag tog ut hundarna på promenad. Jag kom inte långt från huset innan jag halkade på en isfläck och föll. Jag kände hut knät hoppade ur och jag vred på benet och knät hoppade tillbaka (detta gick fort) min första tanke var “inte nu igen” och så kom smärtan. Skulle jag kunna ställa mig upp och komma hem med hundarna? Efter att legat på vägen och kravlat mig för att få tag på kycklarna och vantarna som ramlade ur fickan så slog tanken mig att jag ej tog mobilen med mig. Nedrans! Det var bara att försöka resa sig och halta hem, vilket jag gjorde.
När jag kom hem ringde jag min man som just startat sin arbetsnatt och meddelade vad som hänt och att jag ej kan köra in ena hunden till vetrinären på morgonen. Jag fick information om att ringa 1177 för att höra vad dom tycker att jag skall göra (finns som hemsida med http://www.1177.se/ ) Det slutade med att jag vart tvungen att åka in till akuten I Gävle. Så min man ringde deras reserv som fick hoppa in så han kunde komma hem och köra in mig. det blev unersökning och 6 röntgen bilder på knät från olika vinklar vilka några gjorde otroligt ont!!! Så var det bara att vänta på svaren av plåtarna och det visade sig att knät hade kommit på plats igen så de behövde ej bryta tillbaka knät som förra gången coh jag slapp även att gipsa benet igen.
Läkaren frågade om det var ok att tömma knät på blod för att lätta på trycket och minska smärtan. Jag svarade att det var ok trots att jag ej gillar sprutor. Så först en bedövning som faktiskt gjorde ont och en väntetid på 2 minuter innan den STORA sprutan kom som skulle tömma på blodet. Jäklar säger jag bara, det gjorde ont fast jag fått bedövning. Två och en halv spruta tog han (1,5dl) och efter det plåstrade han mig och lade på bandage. Hämtade tabletter (två sorter) och skrev ett recept så min man kunde hämta ut dom senare för det var efter midnatt nu. Läkaren sade även att jag kommer att få en kallelse att återkomma om två veckor för uppföljning och att jag nu skulle hem och vila och göra knä böjningar för att mjuka upp knät och snabba på läkningen.
Jag fick ett par kryckor med mig och min man rullade ut mig till bilen I en rullstol och vi åkte hem. Jag fick sova I vardagsrummet på en utfällbar säng då jag ej kan klättra I trapporna just nu. Vi kom I säng runt 04:00 och att åka till vetrinären 09:15 var bara att glömma. Vi försökte att informera vetrinären men eftersom man ej kunde lämna meddelande på en telefonsvarare eller skicka via en e-mail adress så var det lite svårt att meddela om att jag/vi ej kan komma in. Så detta är deras problem och jag kommer att ta upp detta med dom nästa gång jag pratar med dom.
Här är jag nu efter att jag vaknat. Ser glad ut men det är ett “på-klistrat” léende
Mitt Liv i Järbo 